Man blir hemmastadd nästan var som helst om väggarna hålles tillräckligt täta. Varje människa är rovdjur och byte, lika mycket som hon är både ensam och i flock.

      Jag var hemma i patriarkatet en stund nyss. Män som hatar kvinnor och kvinnor som hatar kvinnor, någonstans därur har man vuxit på gott och på ont. Men blir man kringskuren med vissa lufthål så får man snart karaktär, och förstår att makt kräver motmakt. Är man tillräckligt slug lär man sig snart jaktteknik; även om man är den som jagas och inte den som jagar. Det låter dramatiskt, och det kanske det också är.

       Kryphål och luftiga utrymmen. Den där berömda tredje marken av medlande, konflikt och genomsipprande. Ni vet... djuren som tassar från underjord till mellan- och överjord med nötter och frön som kan bli vackra växter, om de planteras i väl förberedd mylla, i mustig mörk matjord. För människan kan medlandet nog aldrig bli "komplett", "genomfört", eller "slutfört" - inte utan att människan, i så fall, blivit något annat. Man borde försöka endast i viss utsträckning; utan "fulländning" som mål.  Det vore ju hemskt om allt avtäcktes. Då vore allt våldsamt fundamentalistiskt "hemma". Ett hemma utan lufthål och således utan chans till frigörelse, eftersom utanför-innanför avverkats.  

Déjà vu. Jag har sagt allt förr. Jag lider nog av ett mekanoliskt upprepningstvång.

Hunden sov jämte mig i sängen igår. Vi låg på sand och hon var ute och drömsprang. Min hänsyn inför de jag älskar sträcker sig så pass långt, att det inte spelar någon roll om de tillhör en annan art. Så jag nöjde mig med de få centimeter hon lämnade åt mig, på den obekväma kanten. Ligga still så att man inte stör; försiktigt, vaksamt vaket. Snart började det rycka även i mig: insomningens elektriska impulser, brrrr. Men sömnen kom inte förrän jag anpassade mig in absurdum och la mig med huvudet i fotändan: fot mot tass. Då insåg jag också, att hon nog ville åt min värme lika mycket som hon ville åt sängens; för när mitt ansikte inte längre låg jämte hennes hoppade hon ner och fann sovplats någon annanstans.

Och det fanns svaga lamm i tvättstugan:

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hade en psyko-dagbok när hela svarta havet rasade in. Det var natt hela tiden då, jag kunde bara skriva på papper under spisen. Det fortsätter egentligen hela tiden att rasa. Svarta vågor svarta vågor. Jag förstår att Noa byggde en båt. Vissa ork...

Vad du måste göra är att ta dig in i det där blodtörstiga och märkliga området igen, så att stenarna ramlar. Det är för jävla prydligt alltsammans och alla vet att personer med hudfärgat läppstift dör av apati och av lögn. Latheten och skräcken hålle...

Det byts och avbryts och vinden som efter 7 veckors ombytligt virvlande just bestämts gör åter igen en u-sväng. Naive idiot; rörelsen går inte att kartlägga. Den glättiga sommaren gassar och man känner alla de där åren i nacken, hur man gått i knastr...

Allt rinner ut och bärgar mig i söt oreda. Jag är förutseende nu till sist och har skapat labila dammar som vägrar annat än att brista. Landet torkar ju. Och hyperventilera gärna, ju hetsigare desto bättre och all andning ger faktiskt luft. Gifflar, ...

Sönderdelaren söker upp mig och söker sönder min minsta por. En mer följsam gräsätare av något slag finns någonstans i min högra lunga, men den är nedspydd av adelsmännens frågvishet och helt enkelt förbannat äcklig vid det här laget. Vid det här lag...