En sömnlöshet! Och en lång tid sedan jag skrev. Jag har stressat med saker som måste bedömas, fastnat i friktion mellan dröm och vakenhet, haft besök från fysiska och ickefysiska levande döda, varit social och gjort med händer. Snön har hunnit falla och nu idag glittrar det i luften när små is-fjun faller ner från grenar och tak i solskenet.

     Just idag är jag inte stark, så jag hade hellre sett en medlidsamt dyster molnighet: så man kan få känna att det inte finns någon gräns mellan själv och värld. Hellre omfamnas jag av en bekant men sjuk vän än en frisk främling. Man orkar inte bli märkt och man orkar inte lägga märke till, ibland. Ge mig bekanta landskap.

       Vissa korridorer och skogar och gator - och vattendrag! - återkommer i mina drömmar. Det finns en skog där jag sett vargar. Där är jag då och då och jag kan varenda stig utantill.

     Det är tur att jag vet var tangenterna sitter, för jag ser ingenting idag men kan knappra på i takt ändå.

La Familia har fått två nya medlemmar.

En utav dem hav ödleblod och en kropp i pannan. Det är bra tycker jag.