Hunden hälsar så ivrigt våldsamt att han börjar hosta. När jag säger katt tittar han upp mot himmelen och jag undrar om han vet något som jag inte vet. Vi börjar gå och jag tittar på de jag möter, tittar om de tittar på mig. Deras ansikten är ömtåliga och vissa gömmer sig i marken för att råda bot på sin nakenhet.  Innan de knappt ens hunnit bli sedda gömmer de sig i marken. Alla pratar om att de vill bli sedda men sen gömmer de sig i marken. Gömmer sig i marken. Egentligen vill de kanske se utan att bli sedda, gömda bakom slöja; där är de starkare än mig, eller i alla fall starkare än vad de annars hade varit. Jag undrar om alla är rädda för det där, att visa sig. En del tittar på mig men med stenögon. Inte argt eller hotfullt eller irriterat. Bara likgiltigt och sömnigt utan drömmar. Då blir jag lite rädd.  Vissa tittar på mig när jag tittar på dem, men bara en kort stund. Sen orkar de inte mer och klär sig i marken, täcker de mest privata dragen. Då undrar jag om jag, som tittat och tvingat dem att vika undan, har begått ett brott eller ett stordåd, om det nu är någon skillnad.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hade en psyko-dagbok när hela svarta havet rasade in. Det var natt hela tiden då, jag kunde bara skriva på papper under spisen. Det fortsätter egentligen hela tiden att rasa. Svarta vågor svarta vågor. Jag förstår att Noa byggde en båt. Vissa ork...

Vad du måste göra är att ta dig in i det där blodtörstiga och märkliga området igen, så att stenarna ramlar. Det är för jävla prydligt alltsammans och alla vet att personer med hudfärgat läppstift dör av apati och av lögn. Latheten och skräcken hålle...

Det byts och avbryts och vinden som efter 7 veckors ombytligt virvlande just bestämts gör åter igen en u-sväng. Naive idiot; rörelsen går inte att kartlägga. Den glättiga sommaren gassar och man känner alla de där åren i nacken, hur man gått i knastr...

Allt rinner ut och bärgar mig i söt oreda. Jag är förutseende nu till sist och har skapat labila dammar som vägrar annat än att brista. Landet torkar ju. Och hyperventilera gärna, ju hetsigare desto bättre och all andning ger faktiskt luft. Gifflar, ...

Sönderdelaren söker upp mig och söker sönder min minsta por. En mer följsam gräsätare av något slag finns någonstans i min högra lunga, men den är nedspydd av adelsmännens frågvishet och helt enkelt förbannat äcklig vid det här laget. Vid det här lag...