Det är trots allt ganska befriande (förlåt mig, detta är riktigt lågt) när man möter intelligenta, begåvade, kreativa, och geniala människor som åtminstone inte dessutom är vackra på utsidan. Men ibland är de ju det också. Då är det tungt.

Jag överväger att gå och köpa ost.

Men jag skall till tandläkarodjuret i morgon.

Så snålhetsdjuret säger:

"Nej!"

Jag insåg nyss: Gästvänlighet, denna högt hållna syssla, har ett skimmer av femininitet över sig - att ta emot, att öppna, att vänta stilla och passivt till dess att någon anländer, aktivt, kraftfullt, omskakande. De är kanske männen som talar till män här, i detta varsamma och försiktiga tal om ett gästvänlighetsbehov. Män talar till andra män, och ber dem bli mer kvinnliga, mer passivt väntande. Så, kanske borde kvinnorna mindre sällan våga klä sig i den oväntade besökarens kappa, bli insläppta istället för att släppa in?