Jag drömde att jag gick ner i en bäck som blivit till en brungrön, seg sörja. Jag visste att där fanns döda kroppar, utblandade och upplösta, och något ännu äldre, någon gammal lämning. Jag ramlade hela tiden med ansiktet ned i det äcklande, gång på gång ramlade jag, och fastnade med fötterna, i det bruna. Jag höll andan för att inte få sörjan av lik och gamla lämningar i mig. Men jag kom loss, till slut, och hittade  bäckens andra ände, där den var ren och djup och klar. Vattnet gick upp till midjan och det var kallt och friskt.