Drömmer om svaga, trötta hästar - sådana som jag känt länge, i verkligheten eller i drömvärlden, men som blivit gamla och blivit med skadade ryggar. De var i skymningen som jag var i (varför skymmer det alltid i mina drömmar?) och jag red på dem genom lera och regn trots att de egentligen inte orkade bära mig. De brukar vara starka, bångstyriga och ovilliga, ja, det är sant, men de brukar kunna bära tungt. Något har hänt och det bådar inte gott.

Och sen drömmer jag om en märklig gästvänlighet. Jag bröt mig in hos en man i en lägenhet, och bodde hos honom. Han förvånades när han fann mig men accepterade direkt att jag, en absolut främling, levde med honom en tid.  Snarast var det jag som förnärmades, då han gjorde saker i hemmet utan att ta hänsyn till mig: den oväntade gästen. Så blev det sen, via okända vägar, till ett konstprojekt där jag gjorde en magisk film av skådespelet. Jag önskar att den kunde återges, men jag kan nu endast minnas känslan. Den gick i linje, kronologiskt, utmed stationer, eller så. Och nu undrar jag: vem är mest utsatt i gästvänligheten? Gästen eller den som är vänlig - den som i "gästvänligheten" definieras som vänlig: som inte tillåts vara vare sig mer eller mindre eller annat än vänlig?