Aggression.

Jag drömde att jag inte kunde låta bli att bita sönder mina tänder.  Att jag försökte men inte kunde låta bli att bita ihop snett och hårt tills det knakar och splittras och faller isär i roten. Ursprung och fasthet, trygghet och förmåga att smälta, det går sönder alltsammans, och man får dra bort de döda delarna ur köttet med tång. Jag vill inte göra sådär men jag vill ändå göra sådär.

Och jag undrar om mitt kreativitetsgenererande förtryck är försvunnet. En gråblek tanke. Nej. Inte. Säg inte så. Ge mig åter spade och hacka. Jag är arg och jag vill begrava. Så att jag kan dra upp odjuret i svansen sen, hänga det i en vacker blå snara. Ge mig åter snara och hacka så att jag kan begrava och nyskapa.