Aggression.

Jag drömde att jag inte kunde låta bli att bita sönder mina tänder.  Att jag försökte men inte kunde låta bli att bita ihop snett och hårt tills det knakar och splittras och faller isär i roten. Ursprung och fasthet, trygghet och förmåga att smälta, det går sönder alltsammans, och man får dra bort de döda delarna ur köttet med tång. Jag vill inte göra sådär men jag vill ändå göra sådär.

Och jag undrar om mitt kreativitetsgenererande förtryck är försvunnet. En gråblek tanke. Nej. Inte. Säg inte så. Ge mig åter spade och hacka. Jag är arg och jag vill begrava. Så att jag kan dra upp odjuret i svansen sen, hänga det i en vacker blå snara. Ge mig åter snara och hacka så att jag kan begrava och nyskapa.

 

Rurik

2 juni 2011 19:33

Vad kommer till störst nytta?
Spaden eller snaran?
Jag skulle valt spaden under Förutsättning att den var prima.
Skulle jag valt mer Förutsättningslöst skulle jag låta tingen hända mig istället.
Eller hur ser du det?
;)

Espe

3 juni 2011 10:13

Hehehe, du har nog rätt i det. Men... när det gäller förtryck, dvs. något som alltid skapar någon slags obalans (en kompromiss), är det kanske inte nödvändigt med förutsättningslöshet? Då är det bara att tuta och köra, en lose-lose situation, vilket är precis vad man eftersträvar... :)

Tack för att du kommenterar förresten!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hade en psyko-dagbok när hela svarta havet rasade in. Det var natt hela tiden då, jag kunde bara skriva på papper under spisen. Det fortsätter egentligen hela tiden att rasa. Svarta vågor svarta vågor. Jag förstår att Noa byggde en båt. Vissa ork...

Vad du måste göra är att ta dig in i det där blodtörstiga och märkliga området igen, så att stenarna ramlar. Det är för jävla prydligt alltsammans och alla vet att personer med hudfärgat läppstift dör av apati och av lögn. Latheten och skräcken hålle...

Det byts och avbryts och vinden som efter 7 veckors ombytligt virvlande just bestämts gör åter igen en u-sväng. Naive idiot; rörelsen går inte att kartlägga. Den glättiga sommaren gassar och man känner alla de där åren i nacken, hur man gått i knastr...

Allt rinner ut och bärgar mig i söt oreda. Jag är förutseende nu till sist och har skapat labila dammar som vägrar annat än att brista. Landet torkar ju. Och hyperventilera gärna, ju hetsigare desto bättre och all andning ger faktiskt luft. Gifflar, ...

Sönderdelaren söker upp mig och söker sönder min minsta por. En mer följsam gräsätare av något slag finns någonstans i min högra lunga, men den är nedspydd av adelsmännens frågvishet och helt enkelt förbannat äcklig vid det här laget. Vid det här lag...