Det bästa man kan ge någon är en gåta. Igår fick jag en sådan: den lever och förtrollar ännu, och lär fortsätta göra det tills jag löst den gåta som är gåvan - om den nu någonsin får en lösning.

Såhär var det. Jag var ute och gick med Djuret i skogen. I en slänt med rotvälta träd brukar jag gå och kika, i hopp om att kanske hitta några gamla flintverktyg som de välta träden ibland drar med sig upp. Men så fick jag syn på något annat - ett käkben. Därefter resonerade jag ungefär såhär:

1) Aha! Djurskalle, hämta! 2) Oj, tung djurskalle. Hård. Ser konstig ut. Fossil? Har det funnits dinosaurier här? Knappast. 3) Ponera att det är fossil: tja, den ligger i en slänt, den skulle alltså kunna vara del av ett djupt lager, och kan ha lyfts upp av det välta trädet. 4) Fast nä, även om den har fina anatomiskt korrekta detaljer måste det vara fejk. 5) Ponera att det är fejk; vem i helvete tillverkar en konstig keramikskalle och lägger den ute i skogen, under ett vält träd, och hoppas på att någon av de få förbipasserande kan tänkas få syn på den? 6) Aha! Det gör min bror. 7) Smsa bror: "Jag hittade just något mycket konstigt ute i skogen, erkänn att du spelar mig ett spratt?" 8) Få svaret: smiley. 9) Tolka det som ett erkännande och inse att jag har bästa brodern man kan ha. 10) Ringa broder. Broder säger nej, jag vet inte vad du pratar om, jag skickade smiley bara eftersom jag tyckte det var roligt att du antog att jag var inblandad. 11) Tro på det han säger. 12) Inse att, nej, han ljuger, han driver med mig.

Sedan dess har jag pratat med honom igen. Han vägrar fortfarande erkänna och jag börjar tro på honom. Men om det inte är han, vem eller vad är det då som ligger bakom? Låt oss titta på de alternativa förklaringarna:

a)

Det är en utomjording.

b)

Någon av mina vänner spelar mig ett spratt... De går och köper, eller lägger ner väldigt mycket tid på att tillverka, en skalle, går sedan ut i skogen, väljer en stig och tänker "Tja, här kanske hon går! Vi chansar på det! Jag lägger skallen här, så kanske hon hittar den, idag, i morgon, om tre år, eller aldrig - det är värt risken, alla pengar, allt arbete: även om ingen någonsin hittar den!"

c)

Det är ett riktigt fossil. En förstelnad skalle från en förhistorisk varelse. Det skulle förklara anatomiskt korrekta detaljer såsom hålet i nacken: riktiga kranier har sådana hål, från ryggraden, eller dylikt. När jag skakar på skallen är det dessutom något som skramlar inne i huvudet. Det finns en hålighet. Så, antingen har keramikern gröpt ur skallen och sedan fyllt igen hålet, mycket försiktigt, utan att lämna spår, eller så har där funnits en hjärna som försvunnit under årens lopp. Å andra sidan känns det som keramik, och jag tycker mig kunna skönja ett fingeravtryck på ett ställe...

d)

Någon ovanligt konstnärlig eller ovanligt ickematerialistisk ungdomssatanist har haft en ritual i skogen och lämnat kvar låtsasmonsterskallen av religiösa skäl.

I vilket fall som helst är det en fantastisk gåva, även om det inte var tänkt som en gåva. Återförtrollning av världen -  hell yeah, just do it!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hade en psyko-dagbok när hela svarta havet rasade in. Det var natt hela tiden då, jag kunde bara skriva på papper under spisen. Det fortsätter egentligen hela tiden att rasa. Svarta vågor svarta vågor. Jag förstår att Noa byggde en båt. Vissa ork...

Vad du måste göra är att ta dig in i det där blodtörstiga och märkliga området igen, så att stenarna ramlar. Det är för jävla prydligt alltsammans och alla vet att personer med hudfärgat läppstift dör av apati och av lögn. Latheten och skräcken hålle...

Det byts och avbryts och vinden som efter 7 veckors ombytligt virvlande just bestämts gör åter igen en u-sväng. Naive idiot; rörelsen går inte att kartlägga. Den glättiga sommaren gassar och man känner alla de där åren i nacken, hur man gått i knastr...

Allt rinner ut och bärgar mig i söt oreda. Jag är förutseende nu till sist och har skapat labila dammar som vägrar annat än att brista. Landet torkar ju. Och hyperventilera gärna, ju hetsigare desto bättre och all andning ger faktiskt luft. Gifflar, ...

Sönderdelaren söker upp mig och söker sönder min minsta por. En mer följsam gräsätare av något slag finns någonstans i min högra lunga, men den är nedspydd av adelsmännens frågvishet och helt enkelt förbannat äcklig vid det här laget. Vid det här lag...