Slumpen eller ödet eller tillfälligheterna: hur det ibland blir som det blir, stick i stäv med alla sannolikhetskalkyler, upphör aldrig att förbrylla.

Alltså...

Hur man råkar gå promenad på precis rätt ställe vid precis rätt tidpunkt för att så, på gatan, råka möta nyvänner från gårdagens midsommarfirande. En liten stund innan vi stötte på varann var jag i det där valet och kvalet: skall jag svänga av och svänga bort? skall jag gå under träden eller skall jag gå utmed vattnet? Utmed vattnet, kom jag på okänt vis fram till, ja: utmed vattnet blir bäst. Och så mötte jag nyvännerna.

       Och att sedan vända tillbaks samma väg som man kom, tillsammans med nyvännerna, och då få syn på en annan vän, precis som denne är på väg att försvinna in i ett hus. Hade jag varit där en ynklig eller stark sekund senare eller tidigare hade vi inte mötts. Märkligt detta, med rättan tid och rättan plats.

Ny tavla på g för övrigt:

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hade en psyko-dagbok när hela svarta havet rasade in. Det var natt hela tiden då, jag kunde bara skriva på papper under spisen. Det fortsätter egentligen hela tiden att rasa. Svarta vågor svarta vågor. Jag förstår att Noa byggde en båt. Vissa ork...

Vad du måste göra är att ta dig in i det där blodtörstiga och märkliga området igen, så att stenarna ramlar. Det är för jävla prydligt alltsammans och alla vet att personer med hudfärgat läppstift dör av apati och av lögn. Latheten och skräcken hålle...

Det byts och avbryts och vinden som efter 7 veckors ombytligt virvlande just bestämts gör åter igen en u-sväng. Naive idiot; rörelsen går inte att kartlägga. Den glättiga sommaren gassar och man känner alla de där åren i nacken, hur man gått i knastr...

Allt rinner ut och bärgar mig i söt oreda. Jag är förutseende nu till sist och har skapat labila dammar som vägrar annat än att brista. Landet torkar ju. Och hyperventilera gärna, ju hetsigare desto bättre och all andning ger faktiskt luft. Gifflar, ...

Sönderdelaren söker upp mig och söker sönder min minsta por. En mer följsam gräsätare av något slag finns någonstans i min högra lunga, men den är nedspydd av adelsmännens frågvishet och helt enkelt förbannat äcklig vid det här laget. Vid det här lag...