Amsterdam och Oslo, och möten mellan sömn och vakenhet därimellan. Ett lugn och en lycka och en styrka. Men nu får jag hålla mig lugn och stadig och ordentligt fästad i jorden och mellan väggarna, en stund. Flykten går nog inte att upprätthålla för evigt även om det känns, som att man kvävs långsamt under rastlöshetens kudde. Kort och mundant uttryckt: man blir trött. Och särskilt genom de monotona partierna av resandet - då man fastnar i något görande som är utmattande: utmattande och helt okänt. Något händer som utmattar, men man vet inte vad. Flyg och åk under ett arbetande vars form och mål förblir okänt.

Sen landar man i ett hem, och förlustångesten tar vid. Inget är förlorat, vad jag vet - men hotet om förlust vankar av och an utanför dörren. Reglerna är vidriga, för man förlorar alltid bara det man älskar och det som upprätthåller en: det som är ens märg. Förlusten av oväsentligheter är inte förlust - förlusten måste vara katastrofal, katastrofalt ohanterlig.

Men vafan. Don't worry. Be happy.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hade en psyko-dagbok när hela svarta havet rasade in. Det var natt hela tiden då, jag kunde bara skriva på papper under spisen. Det fortsätter egentligen hela tiden att rasa. Svarta vågor svarta vågor. Jag förstår att Noa byggde en båt. Vissa ork...

Vad du måste göra är att ta dig in i det där blodtörstiga och märkliga området igen, så att stenarna ramlar. Det är för jävla prydligt alltsammans och alla vet att personer med hudfärgat läppstift dör av apati och av lögn. Latheten och skräcken hålle...

Det byts och avbryts och vinden som efter 7 veckors ombytligt virvlande just bestämts gör åter igen en u-sväng. Naive idiot; rörelsen går inte att kartlägga. Den glättiga sommaren gassar och man känner alla de där åren i nacken, hur man gått i knastr...

Allt rinner ut och bärgar mig i söt oreda. Jag är förutseende nu till sist och har skapat labila dammar som vägrar annat än att brista. Landet torkar ju. Och hyperventilera gärna, ju hetsigare desto bättre och all andning ger faktiskt luft. Gifflar, ...

Sönderdelaren söker upp mig och söker sönder min minsta por. En mer följsam gräsätare av något slag finns någonstans i min högra lunga, men den är nedspydd av adelsmännens frågvishet och helt enkelt förbannat äcklig vid det här laget. Vid det här lag...