Nomadismdriften har segrat. Häromdagen fann jag hur den i smyg hade kvävt  snålheten och oroligheten och trygghetssuktandet. Deras döda eller åtminstone medvetslösa kroppar ligger nu stilla på golvet, och jag kan, ensam utan tjat och gnat, bege mig ut på tågluff i Europa en månad.

       Som en levande profet förutspår jag, att resan kommer domineras av tre känslor - panikslagen, skrattande, förtrollad. Att resa är ett starkt slag mot den husvana själen. Den mår illa av vilsenhet, och blir yr inte bara när avståndet till marken är stort; utan även när lyan är utom räckhåll. Så resandet tränar nog själen - till att släppa den förlamande tryggheten, till att bli trygg utan tillgång till ett visst rum, en viss person eller ett visst språk, till att allt mer våga förlita sig på sin egna, oändliga omkrets.

Den precisa rutten är förhandlingsbar, men jag kommer bestraffa mig själv hårt om jag aldrig kommer till Rumänien. Där ligger mitt mål, och där avtar mina skissartade resplaner. Så, kanske borde jag inte kalla detta för en luff, eftersom att luffa enligt SAOB är att vara vagabond, att....

"stryka omkring utan egentligt mål".

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hade en psyko-dagbok när hela svarta havet rasade in. Det var natt hela tiden då, jag kunde bara skriva på papper under spisen. Det fortsätter egentligen hela tiden att rasa. Svarta vågor svarta vågor. Jag förstår att Noa byggde en båt. Vissa ork...

Vad du måste göra är att ta dig in i det där blodtörstiga och märkliga området igen, så att stenarna ramlar. Det är för jävla prydligt alltsammans och alla vet att personer med hudfärgat läppstift dör av apati och av lögn. Latheten och skräcken hålle...

Det byts och avbryts och vinden som efter 7 veckors ombytligt virvlande just bestämts gör åter igen en u-sväng. Naive idiot; rörelsen går inte att kartlägga. Den glättiga sommaren gassar och man känner alla de där åren i nacken, hur man gått i knastr...

Allt rinner ut och bärgar mig i söt oreda. Jag är förutseende nu till sist och har skapat labila dammar som vägrar annat än att brista. Landet torkar ju. Och hyperventilera gärna, ju hetsigare desto bättre och all andning ger faktiskt luft. Gifflar, ...

Sönderdelaren söker upp mig och söker sönder min minsta por. En mer följsam gräsätare av något slag finns någonstans i min högra lunga, men den är nedspydd av adelsmännens frågvishet och helt enkelt förbannat äcklig vid det här laget. Vid det här lag...