Förlåt mig. Min hjärna sover nu på sommaren, och jag får lite ont i hjärtat när jag inser att jag tillåter den att göra det. Men när hjärnan ligger still och stel vill mina ben vandra. Och det får de gärna göra. Nomadisera kan jag. Jag inte bara kan - jag kan inte låta bli. Särskilt inte ute hos mina föräldrar i Kareby. Titta på mina nattnomadismbilder och ni förstår varför.