Vindrickande i goda vänners lag. Fria terapisessioner och sedan ytterligare diskussioner, med mig själv, i nattens drömmar. Mitt undermedvetna är en översittare, hen säger "nu, lilla gumman, tar vi det långsamt" och pekar med hela handen. Där fanns en medvetenhet  också, en vakenhet i försök att ifrågasätta, genom att titta noga efter och se hur drömsakernas gränser är suddiga, hur inget är riktigt bestämt, hur saken på ett märkligt ickemotsägelsefullt sätt är flera saker samtigt. Ett belåtet skratt kom ur mig. Att genomskåda.

Och jag har fött en ny unge. Hon står och vrider sig lite obekvämt i mitten här. Av våld är du kommen och av våld är du kommen skall du kallas.