Djuret tror, tror jag, att jag försvinner när jag gungar på gunga. Och att jag sedan, som genom ett mirakel, återuppstår, när jag kliver av. Och att detta är värt att fira, med glada skutt och brett leende och öga glimtande av förvirrad uppsluppenhet.

      Vad är det du förstår att du inte förstår, kära Djur? Att jag är kvar men inte riktigt som mig själv? Att jag är nästan fortfarande där? Eller är det gravitationen du tänker på? Förstår du det som vi Människor glömt att vi borde förundras över: den underlighetskraft som håller allt på jorden på plats? Du borde kunna förstå det där, tänker jag, för du har ju en kropp som du navigerar, väger, balanserar - du kan detta med fysik för att; du är fysisk.  

Kretsloppet är fint, i vilket fall, för jag i min tur blir förundrad av din förundran, och jag firar med dig, med glada skutt och brett leende och öga glimtande av förvirrad uppsluppenhet.

Hurra!, för det förundrade Djuret (här jämte Hon är inte som de Andra).

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hade en psyko-dagbok när hela svarta havet rasade in. Det var natt hela tiden då, jag kunde bara skriva på papper under spisen. Det fortsätter egentligen hela tiden att rasa. Svarta vågor svarta vågor. Jag förstår att Noa byggde en båt. Vissa ork...

Vad du måste göra är att ta dig in i det där blodtörstiga och märkliga området igen, så att stenarna ramlar. Det är för jävla prydligt alltsammans och alla vet att personer med hudfärgat läppstift dör av apati och av lögn. Latheten och skräcken hålle...

Det byts och avbryts och vinden som efter 7 veckors ombytligt virvlande just bestämts gör åter igen en u-sväng. Naive idiot; rörelsen går inte att kartlägga. Den glättiga sommaren gassar och man känner alla de där åren i nacken, hur man gått i knastr...

Allt rinner ut och bärgar mig i söt oreda. Jag är förutseende nu till sist och har skapat labila dammar som vägrar annat än att brista. Landet torkar ju. Och hyperventilera gärna, ju hetsigare desto bättre och all andning ger faktiskt luft. Gifflar, ...

Sönderdelaren söker upp mig och söker sönder min minsta por. En mer följsam gräsätare av något slag finns någonstans i min högra lunga, men den är nedspydd av adelsmännens frågvishet och helt enkelt förbannat äcklig vid det här laget. Vid det här lag...