Plötslig inspiration - se på fan! Det blir mycket gästvänlighet nu framöver, och jag skall (tvärtemot vad Lagen (som inte finns men som ändå finns) om gästvänlighet säger) formge uppsatskroppen med ett relativt stort våld. En performativ uppsats, kanske. Hur som haver, tänker jag försöka leda mig in på gästvänlighet gentemot abstrakta gestalter: och det finns många (andra) som är abstrakta nog. Sömn. Förmåga. Dåren (hen är ju så belagd med symbolik). Bortgågna. Gengångare. Dåtidsröst.

Ja, fast jag måste förstås välja en eller två. Och sen skall jag välta vältra vältra mig i teori. I skillnaden mellan inbjudan och besök, där den förre kidnappar in i ekonomi och mindre hälsosamhet, och där den senare bär potential till revolution. I detta att nyckeln på något vis alltid ligger i gästens händer, att hen kommer om hen vill: och annars bara kommer på ett otillfredsställande sätt, på värdens villkor, via värdens våld. I detta att hemmet blir hemskt utan besök och utan annanhet-på-insidan (den finns alltid där, i allt som "är"). I detta att dekonstruktion är en villkorslös gästvänlighet: dekonstruktion är det som händer när den andra anländer, dekonstruktion är en öppenhet, att säga "välkommen in, vem än du är". I tveksamheten och kanske-heten som verkar på gästvänlighetens alla nivåer.  I min saga om Harald: budbäraren som kommer till värden, som åtrår och måste ha besök, och säger att "kanske någon nu är på väg, jag såg något i horisonten...", och hur Harald och Värden då kan fastna i en absolut kvävande tveksamhet, som gör gästvänlighet (och således överlevnad) omöjlig - så att det möjliga (det ofta förgivettagna) blir omöjligt. Där ligger nog mitt huvudspår för övrigt, i en ofrivillig (men alltid möjlig) blockering av förmågan att vara gästvänlig. Den som tappat denna förmåga blir då hemsk: hen blir en som vistas för mycket i hemmet, så att hemmet blivit kusligt våldsamt.

Så, nu har jag nästan ett embryo, eller nej, det var nog kanske en överdrift. Men jag har något, ett frö till ett embryo kanske. Eller åtminstone en (tillfällig) kraft att skapa mig något.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hade en psyko-dagbok när hela svarta havet rasade in. Det var natt hela tiden då, jag kunde bara skriva på papper under spisen. Det fortsätter egentligen hela tiden att rasa. Svarta vågor svarta vågor. Jag förstår att Noa byggde en båt. Vissa ork...

Vad du måste göra är att ta dig in i det där blodtörstiga och märkliga området igen, så att stenarna ramlar. Det är för jävla prydligt alltsammans och alla vet att personer med hudfärgat läppstift dör av apati och av lögn. Latheten och skräcken hålle...

Det byts och avbryts och vinden som efter 7 veckors ombytligt virvlande just bestämts gör åter igen en u-sväng. Naive idiot; rörelsen går inte att kartlägga. Den glättiga sommaren gassar och man känner alla de där åren i nacken, hur man gått i knastr...

Allt rinner ut och bärgar mig i söt oreda. Jag är förutseende nu till sist och har skapat labila dammar som vägrar annat än att brista. Landet torkar ju. Och hyperventilera gärna, ju hetsigare desto bättre och all andning ger faktiskt luft. Gifflar, ...

Sönderdelaren söker upp mig och söker sönder min minsta por. En mer följsam gräsätare av något slag finns någonstans i min högra lunga, men den är nedspydd av adelsmännens frågvishet och helt enkelt förbannat äcklig vid det här laget. Vid det här lag...