Fars far begravdes idag. Så var det med det. Männen i familjen bar honom och langade ner honom, djupt i jorden. Då jag inte kände farfar särskilt väl blev det hela allvarligt först och främst då lilla lilla lilla späda 98-åriga farmor gick fram till hålet i marken för att ta ett sista farväl. (Innan dess, under promenaden efter kistan mot graven, var jag mest upptagen med att skämtsamt prata med mamma om hur fruktansvärt pissnödig jag var). De var gifta i 70 år. Om de träffades på cykelfabriken eller redan då farfar jobbade som dräng, det vet jag inte säkert. Men de slog sig i alla fall snart ned i ett egenbyggt hus, där släkten samlats för högtider varje år sedan dess. Barn och barnbarn bland trädgårdens frukter, tårta, godis och tomtebloss, katter och blommor och påtår. 

       Men tiden går. Fin barndom blir matt vuxenhet. Stark vuxenhet blir trött sjuklighet. För varje år blev den till en början oändliga bilfärden ner till farmor och farfar kortare och kortare. Trädgården mindre och mindre. Släktingarnas hår gråare och gråare. Idag var min farbroders hår helt vitt. Yvigheten försvunnen.

      På slutet var farfar inte farfar längre. Långsamt och i flera steg försvann han. Inget plötsligt, ingen överraskande ögonblicksförlust. Kanske blev det så lättare för farmor att säga farväl. Kanske inte. Men, trots ben smala som en fågelunges är farmor ännu en riktig krutgumma som, slirar fram snabbt i sparsamt använd rullator, som ser ypperligt förvånad ut när vi försiktigt föreslår att "du kan åka i bilen farmor, så går vi andra bort", och som med märklig styrka sliter upp tunga dörrar. Hon har nog lite gudablod i kroppen, något outtömligt.  

Nåväl. Vila i frid farfar.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hade en psyko-dagbok när hela svarta havet rasade in. Det var natt hela tiden då, jag kunde bara skriva på papper under spisen. Det fortsätter egentligen hela tiden att rasa. Svarta vågor svarta vågor. Jag förstår att Noa byggde en båt. Vissa ork...

Vad du måste göra är att ta dig in i det där blodtörstiga och märkliga området igen, så att stenarna ramlar. Det är för jävla prydligt alltsammans och alla vet att personer med hudfärgat läppstift dör av apati och av lögn. Latheten och skräcken hålle...

Det byts och avbryts och vinden som efter 7 veckors ombytligt virvlande just bestämts gör åter igen en u-sväng. Naive idiot; rörelsen går inte att kartlägga. Den glättiga sommaren gassar och man känner alla de där åren i nacken, hur man gått i knastr...

Allt rinner ut och bärgar mig i söt oreda. Jag är förutseende nu till sist och har skapat labila dammar som vägrar annat än att brista. Landet torkar ju. Och hyperventilera gärna, ju hetsigare desto bättre och all andning ger faktiskt luft. Gifflar, ...

Sönderdelaren söker upp mig och söker sönder min minsta por. En mer följsam gräsätare av något slag finns någonstans i min högra lunga, men den är nedspydd av adelsmännens frågvishet och helt enkelt förbannat äcklig vid det här laget. Vid det här lag...