Ooo, det känns som att vintertiden är här nu. Råkylig luft och en märklig parallelism - för jag kommer på mig att börja spela musik som jag spelade för ett år sedan. Alltid så, när en årstid går över i en annan. Nostalgi. Allt kommer tillbaks när höst ännu en gång blir till vinter. Det tomma bladet mellan kapitlen bjuder på öppning mot det förgågna. Och inte bara förra årets till vinter förvandlade höst återkommer, utan även vagare och tunnare bitar av alla andra år, alla andra år där och då höst övergått i vinterkyla.

Så. En gammal bild från ett okänt men känt som bra år, då jag och en vän åkte till Glasgow för att lyssna på föreläsning om konstnären Austin Osman Spare. Jag hade förvisso lyckats utveckla en ordentlig lunginflammation fram mot resans slut, men det är inte det första jag minns när jag tänker tillbaks. Istället minns jag Joanna Newsom, senhöst och ingefärsvin.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hade en psyko-dagbok när hela svarta havet rasade in. Det var natt hela tiden då, jag kunde bara skriva på papper under spisen. Det fortsätter egentligen hela tiden att rasa. Svarta vågor svarta vågor. Jag förstår att Noa byggde en båt. Vissa ork...

Vad du måste göra är att ta dig in i det där blodtörstiga och märkliga området igen, så att stenarna ramlar. Det är för jävla prydligt alltsammans och alla vet att personer med hudfärgat läppstift dör av apati och av lögn. Latheten och skräcken hålle...

Det byts och avbryts och vinden som efter 7 veckors ombytligt virvlande just bestämts gör åter igen en u-sväng. Naive idiot; rörelsen går inte att kartlägga. Den glättiga sommaren gassar och man känner alla de där åren i nacken, hur man gått i knastr...

Allt rinner ut och bärgar mig i söt oreda. Jag är förutseende nu till sist och har skapat labila dammar som vägrar annat än att brista. Landet torkar ju. Och hyperventilera gärna, ju hetsigare desto bättre och all andning ger faktiskt luft. Gifflar, ...

Sönderdelaren söker upp mig och söker sönder min minsta por. En mer följsam gräsätare av något slag finns någonstans i min högra lunga, men den är nedspydd av adelsmännens frågvishet och helt enkelt förbannat äcklig vid det här laget. Vid det här lag...