En ganska tom men ganska bra dag (skriver jag utan eftertanke och undrar sen: råder det ett motsatsförhållande mellan tom och bra?). Jag hittade en stor pinne som såg ut som orm i skogen. Den slets loss från sitt träd och Djuret betraktade lyckligt hur jag hoppade och for och slogs. Den bubbliga glädjen som fanns i hans ögon smet in i mina, vi skrattade.

Sedan bar jag pinnen på axeln hem och allt luktar tall här nu. Det är bra det. Pinnen skall täljas och bli till spiralpinne. Man blir lycklig av att tälja. Om alla hade täljt lite, då och då, eller alltid, i varje stund, så hade vi haft en lycklig mänsklighet, rofylld och obrydd. De skulle kanske ha lite ömma fingrar, för kniven måste pressas hårt: men kroppen får gärna lida om det gör själen ren, tycker jag. (Och ja, jag förnekar, givetvis, att det skulle föreligga något slags löjligt beroendeförhållande mellan själ och kropp, skitsnack säger jag åt det och fnyser och täljer vidare).

En pinne är redan täljd och klar. Härunder följer berättelsen om den svåra kärleken pinnen och foten. Det är så sorgligt. Man skulle kunna gråta.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hade en psyko-dagbok när hela svarta havet rasade in. Det var natt hela tiden då, jag kunde bara skriva på papper under spisen. Det fortsätter egentligen hela tiden att rasa. Svarta vågor svarta vågor. Jag förstår att Noa byggde en båt. Vissa ork...

Vad du måste göra är att ta dig in i det där blodtörstiga och märkliga området igen, så att stenarna ramlar. Det är för jävla prydligt alltsammans och alla vet att personer med hudfärgat läppstift dör av apati och av lögn. Latheten och skräcken hålle...

Det byts och avbryts och vinden som efter 7 veckors ombytligt virvlande just bestämts gör åter igen en u-sväng. Naive idiot; rörelsen går inte att kartlägga. Den glättiga sommaren gassar och man känner alla de där åren i nacken, hur man gått i knastr...

Allt rinner ut och bärgar mig i söt oreda. Jag är förutseende nu till sist och har skapat labila dammar som vägrar annat än att brista. Landet torkar ju. Och hyperventilera gärna, ju hetsigare desto bättre och all andning ger faktiskt luft. Gifflar, ...

Sönderdelaren söker upp mig och söker sönder min minsta por. En mer följsam gräsätare av något slag finns någonstans i min högra lunga, men den är nedspydd av adelsmännens frågvishet och helt enkelt förbannat äcklig vid det här laget. Vid det här lag...