Det kunde ha blivit något av henne, om det inte vore för...

(avbrutet blivande)

För man blir ju något först när publiken erkänner.  Ingen finns bakom ridån. Där är inga, där blir inga. De icke-varande bakom ridån vegeterar där, likt stenar eller träd, men de är inte något, och de är absolut inte i blivande. De kan bli något först på scen, om de syns, inför ögon som erkänner. I ensamheten finns vi inte. Inte ens om vi faktiskt har några privata betraktare som erkänner en, så finns vi. Vi finns bara om vi står inför den anonyma massan: om den anonyma massan, de okända andra, de okända opartiska, erkänner att - vi har sett dig, du finns, du har blivit.

Det kommer aldrig bli något av henne.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hade en psyko-dagbok när hela svarta havet rasade in. Det var natt hela tiden då, jag kunde bara skriva på papper under spisen. Det fortsätter egentligen hela tiden att rasa. Svarta vågor svarta vågor. Jag förstår att Noa byggde en båt. Vissa ork...

Vad du måste göra är att ta dig in i det där blodtörstiga och märkliga området igen, så att stenarna ramlar. Det är för jävla prydligt alltsammans och alla vet att personer med hudfärgat läppstift dör av apati och av lögn. Latheten och skräcken hålle...

Det byts och avbryts och vinden som efter 7 veckors ombytligt virvlande just bestämts gör åter igen en u-sväng. Naive idiot; rörelsen går inte att kartlägga. Den glättiga sommaren gassar och man känner alla de där åren i nacken, hur man gått i knastr...

Allt rinner ut och bärgar mig i söt oreda. Jag är förutseende nu till sist och har skapat labila dammar som vägrar annat än att brista. Landet torkar ju. Och hyperventilera gärna, ju hetsigare desto bättre och all andning ger faktiskt luft. Gifflar, ...

Sönderdelaren söker upp mig och söker sönder min minsta por. En mer följsam gräsätare av något slag finns någonstans i min högra lunga, men den är nedspydd av adelsmännens frågvishet och helt enkelt förbannat äcklig vid det här laget. Vid det här lag...