Djuret sov över och sover ännu, bredvid soffan. Sjusovare. Inte mig emot.

Det haglar vaga idéer om magisteruppsatsteman ur mig. Fast det är tunna trådar, de når inte särskilt långt och de går av halvvägs. För jag har dåligt tålamod och rädsla, jag vågar inte spinna vidare på endast en. Så, istället händer det att jag hoppar fram och tillbaks, från ett till fem och fem till tjugotre. Det hinner aldrig bli något vettigt av något.

Jag tänker på...

Självreflexivitet, denna öppnande och förlösande verksamhet, detta perspektiverande företag, detta frigörande företag. Ja, helt enkelt en öppnande rörelse, en avdogmatiseringsprocess. Eller? Det finns ju en avigsida också. Den som kommer när vattnet rinner över kanten och dränker. När det öppna, det tvivlande, det sönderdelande, när allt detta blir till en ny dogmatism. När öppnandet blir ett tvång utan förlösande: när friheten blir ett fängelse (Hej Sartre!).

Och jag tänker på...

Marken som dåren kanske delar med metafysikern. Ett visst tänk tvingar de båda att överskrida, åt olika håll och med olika konsekvenser, men ändock är det fråga om: att resa till meta-nivåer. Kunskapens träd på gott och ont; hur pendeln kommer falla låter sig inte förutspås.

Och jag tänker på...

Humorn och skrattet, som i ett första skede finns där, för att göra livet uthärdligt, för att bearbeta och släppa, för att öppna för fortskridande. Och skrattet som kommer sen, när Jobs sista barn dödats, när absurditeten i verkligheten tar över, så att humoristen förvandlas till en vansinnigt skrattande dåre. En dåre som står med ena foten i något heligt eller "sant"? En dåre som bakom ryggen har en skrattande Buddha? En dåre som skrattar åt samma sak som den upplyste, men som skrattar från en annan del av hörnet? 

Och jag tänker på...

Att ta en dusch. Jag gör det.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hade en psyko-dagbok när hela svarta havet rasade in. Det var natt hela tiden då, jag kunde bara skriva på papper under spisen. Det fortsätter egentligen hela tiden att rasa. Svarta vågor svarta vågor. Jag förstår att Noa byggde en båt. Vissa ork...

Vad du måste göra är att ta dig in i det där blodtörstiga och märkliga området igen, så att stenarna ramlar. Det är för jävla prydligt alltsammans och alla vet att personer med hudfärgat läppstift dör av apati och av lögn. Latheten och skräcken hålle...

Det byts och avbryts och vinden som efter 7 veckors ombytligt virvlande just bestämts gör åter igen en u-sväng. Naive idiot; rörelsen går inte att kartlägga. Den glättiga sommaren gassar och man känner alla de där åren i nacken, hur man gått i knastr...

Allt rinner ut och bärgar mig i söt oreda. Jag är förutseende nu till sist och har skapat labila dammar som vägrar annat än att brista. Landet torkar ju. Och hyperventilera gärna, ju hetsigare desto bättre och all andning ger faktiskt luft. Gifflar, ...

Sönderdelaren söker upp mig och söker sönder min minsta por. En mer följsam gräsätare av något slag finns någonstans i min högra lunga, men den är nedspydd av adelsmännens frågvishet och helt enkelt förbannat äcklig vid det här laget. Vid det här lag...