Det får bli lottdragning, ödet eller slumpen eller vad i helvete det nu är för något får bestämma åt mig, vad jag skall skriva om. Ett sådant tungt ansvar kan jag inte själv bära på mina axlar. För det kommer gå fel, det vet man ju.

      Och jag hatar och älskar detta att allt är klibbigt spindelnätigt: väljer man äpplet så knackar det snart på dörren och där står fler som vill komma in, trädet och solen och jorden och döden och livet och gumman som säljer äppelsylt på torget. De gråter och visar sina finaste sidor, de smickrar och drar iväg med uppmärksamheten, ut i skogen skall vi gå, plocka bär och svamp, hej och hå. Man tappar bort sig och ler och skrattar med dem, tills man inser att äpplet är försvunnet. Det ligger glömt utmed den stora vägen som man lämnade för en evighet sedan och som man nu inte riktigt vet hur man hittar tillbaks till. Så får man stega tillbaks med sorg i hjärtat, för det finns inte plats för allt vad gumman berättat, allt vad livet undat, allt vad döden hållit tyst om. Bomma igen dörren nu för fan, var med äpplet och bara äpplet, och håll de andra utanför.

       Så inser man att man blivit och måste förbli, en mördare med penna: hugga varje frestelse och äppelsläkting i ögongloben. Och det är smärtsamt men man måste. Det är bara så det är. För helvete. Det är bara så det är. Ta det goda med det onda.  

Och bara så ni vet: Häromnatten var jag ute med Djuret, och jag såg en man som hade en hund, en bit fram på vägen. Jag sa till Djuret att "nu får du komma hit, för det kommer en hund". Men så kom vi närmre den där mannen med den där hunden, och jag såg att han hade ingen hund.

Han var bara konstig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hade en psyko-dagbok när hela svarta havet rasade in. Det var natt hela tiden då, jag kunde bara skriva på papper under spisen. Det fortsätter egentligen hela tiden att rasa. Svarta vågor svarta vågor. Jag förstår att Noa byggde en båt. Vissa ork...

Vad du måste göra är att ta dig in i det där blodtörstiga och märkliga området igen, så att stenarna ramlar. Det är för jävla prydligt alltsammans och alla vet att personer med hudfärgat läppstift dör av apati och av lögn. Latheten och skräcken hålle...

Det byts och avbryts och vinden som efter 7 veckors ombytligt virvlande just bestämts gör åter igen en u-sväng. Naive idiot; rörelsen går inte att kartlägga. Den glättiga sommaren gassar och man känner alla de där åren i nacken, hur man gått i knastr...

Allt rinner ut och bärgar mig i söt oreda. Jag är förutseende nu till sist och har skapat labila dammar som vägrar annat än att brista. Landet torkar ju. Och hyperventilera gärna, ju hetsigare desto bättre och all andning ger faktiskt luft. Gifflar, ...

Sönderdelaren söker upp mig och söker sönder min minsta por. En mer följsam gräsätare av något slag finns någonstans i min högra lunga, men den är nedspydd av adelsmännens frågvishet och helt enkelt förbannat äcklig vid det här laget. Vid det här lag...