Direktlänk till inlägg 11 september 2011
Psykosbitar. Ångesten ligger tungt ned på mig idag och jag konspirerar. Det finns så många delar att sönderdela. Undergång! Katastrof! Helvete vad det går! Allt det hemskaste har hänt eller händer eller kommer hända. Är det inte redan åt helvete så är hettan jävligt nära och alla de där fina djuren vill att jag skall skynda dit. Många döljer det men ack ack ack, under ytan, ni vet, under ytan. Där jävlar puttar det. Tisseltassel.
Lugn. Det är inte så. Du är inte blind men du ser spöken. De fladdar och har sig, ni vet. Och de kommer bara ibland, när man är svag nog. Snart är de borta igen. Men åter återvänder de, vet jag. Det ligger liksom i deras natur. Återkomst.
Jag drömde (till sist, när sömnen kom, efter kampen lång med ifrågasättandet: jag är tydligen i meta-period) om en fontän. Den såg ut som en and med nedåtböjd hals. Vattnet rann nedför dess näbb och det var så logiskt, så fruktansvärt uppenbart, så förbannat jävla övertydligt, att den hade att göra med Kunskapens Träd.
Samma icke-logik styr mitt konspirerande. "Det är bara så det är, ja, säkert är det så, det finns minst en sak som tyder på det". Ho ho? Fröken Förnuft och Herr Sans&Balans, var tog ni vägen? Borta! Medvetandet försöker råda bot, lite halvhjärtat, men det är redan uppdelat: den ena halvan känner att det är så: övertygelse!, den andra halvan undrar: vad har du för belägg? Och den övertygade halvan stjäl verktyg från den kritiska: bland annat frågan - "tänk om?". Det rullar vidare och de slåss, parasit och värd i kluven kropp.
Fast det är ju söndag, kanske fungerar det som ursäkt?
Soundtrack till detta inlägg står Kjell Höglund för.
Jag hade en psyko-dagbok när hela svarta havet rasade in. Det var natt hela tiden då, jag kunde bara skriva på papper under spisen. Det fortsätter egentligen hela tiden att rasa. Svarta vågor svarta vågor. Jag förstår att Noa byggde en båt. Vissa ork...
Det byts och avbryts och vinden som efter 7 veckors ombytligt virvlande just bestämts gör åter igen en u-sväng. Naive idiot; rörelsen går inte att kartlägga. Den glättiga sommaren gassar och man känner alla de där åren i nacken, hur man gått i knastr...
Allt rinner ut och bärgar mig i söt oreda. Jag är förutseende nu till sist och har skapat labila dammar som vägrar annat än att brista. Landet torkar ju. Och hyperventilera gärna, ju hetsigare desto bättre och all andning ger faktiskt luft. Gifflar, ...
Sönderdelaren söker upp mig och söker sönder min minsta por. En mer följsam gräsätare av något slag finns någonstans i min högra lunga, men den är nedspydd av adelsmännens frågvishet och helt enkelt förbannat äcklig vid det här laget. Vid det här lag...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 |
4 |
||||||
5 | 6 | 7 |
8 |
9 | 10 | 11 | |||
12 | 13 |
14 | 15 | 16 |
17 |
18 | |||
19 |
20 | 21 | 22 | 23 | 24 |
25 | |||
26 |
27 | 28 |
29 |
30 |
|||||
|