Här sitter jag och mår dåligt för att jag begrundar vad jag skall göra med jaget.

Evigt ältande nedbrytande, hit och dit och upp och ner, göra det eller göra det?, gå dit eller stanna här?, borde jag?, kan jag?,vill jag?, jag?.  Man tänker att det låter som om man släppt eller försöker bryta ner det där, med självet. Man tänker att man är ju så kritisk, man är ju så svag. Bräcklig. Man tänker att - mitt jag är patetiskt och brutet och jag är inte fäst vid det, för jag sätter det inte på kungatron, jag slänger det i fängelsehåla, jag plågar, jag smular sönder, jag avskyr.

      Fast ältandet och det paranoidt olyckliga, detta att nogsamt begrunda varje byte av riktning, och detta att säga "nej, jag kan inte, jag är inte bra nog" - allt detta är lika mycket en egoism som den egoism som höjer jaget till piedestal. Cirkelrörelser. Att haka upp och känga fast. Att lura sig till att tro att detta sönderdelande är att vara ödmjukt svag, bortom centrering, en jag-tvivlare - när det i själva verket är tal om processer och rörelser, tvingade tankar, som gör en till en av tidernas största egocentriker.

Jag berättar ofta skojfriskt-sarkastiskt för vänner att jag, när jag tänker på något ångestfullt, ofta kommer på mig själv med att säga "kan jag inte bara få dö?". Och detta trots att jag vet att jag inte vill dö. Men nu ser jag, att kanske är det inte upphörandet jag längtar efter - kanske är det jaglöshet: att få gå på jagets begravning.

Mvh Jag.

 

K eller F eller hur du än vill se det.

21 september 2011 13:17

Sluta jaga jaget, då går hen och självdör. Så kan duet istället gå på jagets begravning. ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hade en psyko-dagbok när hela svarta havet rasade in. Det var natt hela tiden då, jag kunde bara skriva på papper under spisen. Det fortsätter egentligen hela tiden att rasa. Svarta vågor svarta vågor. Jag förstår att Noa byggde en båt. Vissa ork...

Vad du måste göra är att ta dig in i det där blodtörstiga och märkliga området igen, så att stenarna ramlar. Det är för jävla prydligt alltsammans och alla vet att personer med hudfärgat läppstift dör av apati och av lögn. Latheten och skräcken hålle...

Det byts och avbryts och vinden som efter 7 veckors ombytligt virvlande just bestämts gör åter igen en u-sväng. Naive idiot; rörelsen går inte att kartlägga. Den glättiga sommaren gassar och man känner alla de där åren i nacken, hur man gått i knastr...

Allt rinner ut och bärgar mig i söt oreda. Jag är förutseende nu till sist och har skapat labila dammar som vägrar annat än att brista. Landet torkar ju. Och hyperventilera gärna, ju hetsigare desto bättre och all andning ger faktiskt luft. Gifflar, ...

Sönderdelaren söker upp mig och söker sönder min minsta por. En mer följsam gräsätare av något slag finns någonstans i min högra lunga, men den är nedspydd av adelsmännens frågvishet och helt enkelt förbannat äcklig vid det här laget. Vid det här lag...