Tretton timmar av komalik sömn och jag är ännu i dvala, inlindad i  en märkligt behaglig sömnighet. Alla människorna jag mötte med Djuret idag såg ut att vilja mörda mig. Alla utom en tjej som såg ut att vilja krama mig. Men då hade jag redan vant mig vid att alla såg ut att vilja mörda mig, så jag råkade inför henne se ut att vilja mörda henne. Ur sync.

          Kyliga vindar men märkligt lagomhård bänk att lagomsova på på Humanisten. Jag köper gräddost och tänker på den beige lilla mannen jag såg i skogen. Liten och rädd, gulbrun jacka och grå ryggsäck på sned. Han påminde mig om en annan liten rädd man som jag såg i fredags, i vänthallen på korsvägen. En liten rädd man som rusade in genom dörren med tunga väskor och sedan ställde sig och flämtade och kastade förskräckta blickar omkring sig. I bakgrunden satt två polska byggarbetare som undrade vad det var frågan om, och jämte dem satt en kostymklädd äldre herre med vit-svart-randig slips. Ingen av oss gjorde något. Vi bara tittade trött på den lilla mannen med den stora rädslan, och hörde hur han stammade fram "Th, th, th" mellan flämtningarna. Sedan gick han och ingen av oss, varken jag eller de polska byggarbetarna eller den kostymklädde herren, fick veta vad som hade hänt honom

                 I sommar skall jag läsa Paul Ricoeur och dricka hallonsaft. Ricoeur ser också lite grå ut, men jag tror någonstans att det är just de grå männen som är de mest spännande. Länge leve de grå männen med ryggsäckar på sned. Särskilt då de flämtar "th th th" i väntrum eller springer runt i skogar. Ty sen går de hem och skriver stora filosofiska verk, det är jag övertygad om.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hade en psyko-dagbok när hela svarta havet rasade in. Det var natt hela tiden då, jag kunde bara skriva på papper under spisen. Det fortsätter egentligen hela tiden att rasa. Svarta vågor svarta vågor. Jag förstår att Noa byggde en båt. Vissa ork...

Vad du måste göra är att ta dig in i det där blodtörstiga och märkliga området igen, så att stenarna ramlar. Det är för jävla prydligt alltsammans och alla vet att personer med hudfärgat läppstift dör av apati och av lögn. Latheten och skräcken hålle...

Det byts och avbryts och vinden som efter 7 veckors ombytligt virvlande just bestämts gör åter igen en u-sväng. Naive idiot; rörelsen går inte att kartlägga. Den glättiga sommaren gassar och man känner alla de där åren i nacken, hur man gått i knastr...

Allt rinner ut och bärgar mig i söt oreda. Jag är förutseende nu till sist och har skapat labila dammar som vägrar annat än att brista. Landet torkar ju. Och hyperventilera gärna, ju hetsigare desto bättre och all andning ger faktiskt luft. Gifflar, ...

Sönderdelaren söker upp mig och söker sönder min minsta por. En mer följsam gräsätare av något slag finns någonstans i min högra lunga, men den är nedspydd av adelsmännens frågvishet och helt enkelt förbannat äcklig vid det här laget. Vid det här lag...