Lobotomi, eller dylikt, verkar jag ha utsatts för i natt. Eller kanske finns en mer mundan förklaring till segheten: dålig sömn, men av en fin anled (oj, skräck, de borrar i väggen i lägenheten bredvid, för ett ögonblick trodde jag att ett monster kommit in i mitt hem... morrande, anfall).

Var var jag? Jo, ickesömn av en fin anledning, inte på grund av den där otrevliga upphakningsmekanismen av ifrågasättande, utan på grund av livligt tänkande kring kolonialism, vargen och lammet, mötet, den första tvekan och den första förundran, den första hänförelsen - och sedan ätandet, alla som vill äta och som vill ätas, hur de som till en början inte vill bli slukade sedan ändå vill bli som det fruktade rovdjuret, och sen detta med gästvänligheten: hur man måste ta ställning, någon gång, ganska snabbt, efter det första bergatagande mötet med något radikalt annorlunda. Och så förstås detta kryptiska kidnappande av de andra, efter att ett första möte, ett första mottagande, ersatts med våld - behov av den andre, men att ta den andre med egen kraft, via tvång, eftersom han eller hon inte kan anlända själv, inte efter katastrofen - det misslyckade första mötet eller mottagandet. Sen vill alla äta och bli ätna, inte låta vara. De smittas av Vargsyndromet och Rödluvesyndromet, och det verkar handla om obotliga sjukdomar.

Jag kunde knappt ens somna efter att ha tvingat mig upp för att klottra ner detta, typ (nej, helt) naken på en stol i köket. Så nu är jag seg. Och det är orkan ute. Djuret och jag har rullat oss i gräset och hittat Gamlestadens alkisars tillhåll: en liten stuga utmed vattnet - potentiell lyx, eller lyxig misär kanske.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hade en psyko-dagbok när hela svarta havet rasade in. Det var natt hela tiden då, jag kunde bara skriva på papper under spisen. Det fortsätter egentligen hela tiden att rasa. Svarta vågor svarta vågor. Jag förstår att Noa byggde en båt. Vissa ork...

Vad du måste göra är att ta dig in i det där blodtörstiga och märkliga området igen, så att stenarna ramlar. Det är för jävla prydligt alltsammans och alla vet att personer med hudfärgat läppstift dör av apati och av lögn. Latheten och skräcken hålle...

Det byts och avbryts och vinden som efter 7 veckors ombytligt virvlande just bestämts gör åter igen en u-sväng. Naive idiot; rörelsen går inte att kartlägga. Den glättiga sommaren gassar och man känner alla de där åren i nacken, hur man gått i knastr...

Allt rinner ut och bärgar mig i söt oreda. Jag är förutseende nu till sist och har skapat labila dammar som vägrar annat än att brista. Landet torkar ju. Och hyperventilera gärna, ju hetsigare desto bättre och all andning ger faktiskt luft. Gifflar, ...

Sönderdelaren söker upp mig och söker sönder min minsta por. En mer följsam gräsätare av något slag finns någonstans i min högra lunga, men den är nedspydd av adelsmännens frågvishet och helt enkelt förbannat äcklig vid det här laget. Vid det här lag...