Det blåser storm och träden vajar våldsamt utanför fönstret och jag känner, att jag tycker mycket om det. Jag går bort till Kviberg marknad och lyckas misslyckas att lyfta med vinden och flyga bort någonstans. På vägen ser jag löpsedlar om den där svenska skådespelerskan som nyss dött, "Sjukdomen som tog Lenas liv".

Hon var säkert en mycket fin människa. Lena.

Men jag kan inte låta bli att undra hur groteskt fula alla i detta nu frihetskämpande egyptier måste vara för att helt utelämnas från rampljuset. Väldigt fula måste de vara, om nu Lena, helt ensam, tar upp all plats. Fina Lena. Fina Lena som aldrig behöver stiga åt sidan och lämna plats åt glada men fula djur som dyrkar en märklig och blodtörstande gud. Fina Lena som aldrig behöver tystas bara för att de fula djuren jublar över frihetsskeppet som nu, äntligen, börjar synas i horisonten. Fina Lena som egentligen är oskyldigt död men ändå viktigare än de fula dansande djuren.

Gryende folkfest på torget nu, sägs det. Jag hör de fulas dansande steg och tänker att fängelset rivs lätt av den som är obönhörlig och har bestämhet i blick och näve. Svårare får hen  då det sen måste byggas nytt, nya hus och hem och tryggheter av det märkligt motstridiga stoff som blir över...  hem av papper och eld, kärlek och hat, soluppgång och solnedgång.

Dagens låt är därför The cinematic orchestras "To build a home".

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hade en psyko-dagbok när hela svarta havet rasade in. Det var natt hela tiden då, jag kunde bara skriva på papper under spisen. Det fortsätter egentligen hela tiden att rasa. Svarta vågor svarta vågor. Jag förstår att Noa byggde en båt. Vissa ork...

Vad du måste göra är att ta dig in i det där blodtörstiga och märkliga området igen, så att stenarna ramlar. Det är för jävla prydligt alltsammans och alla vet att personer med hudfärgat läppstift dör av apati och av lögn. Latheten och skräcken hålle...

Det byts och avbryts och vinden som efter 7 veckors ombytligt virvlande just bestämts gör åter igen en u-sväng. Naive idiot; rörelsen går inte att kartlägga. Den glättiga sommaren gassar och man känner alla de där åren i nacken, hur man gått i knastr...

Allt rinner ut och bärgar mig i söt oreda. Jag är förutseende nu till sist och har skapat labila dammar som vägrar annat än att brista. Landet torkar ju. Och hyperventilera gärna, ju hetsigare desto bättre och all andning ger faktiskt luft. Gifflar, ...

Sönderdelaren söker upp mig och söker sönder min minsta por. En mer följsam gräsätare av något slag finns någonstans i min högra lunga, men den är nedspydd av adelsmännens frågvishet och helt enkelt förbannat äcklig vid det här laget. Vid det här lag...