Det blåser storm och träden vajar våldsamt utanför fönstret och jag känner, att jag tycker mycket om det. Jag går bort till Kviberg marknad och lyckas misslyckas att lyfta med vinden och flyga bort någonstans. På vägen ser jag löpsedlar om den där svenska skådespelerskan som nyss dött, "Sjukdomen som tog Lenas liv".

Hon var säkert en mycket fin människa. Lena.

Men jag kan inte låta bli att undra hur groteskt fula alla i detta nu frihetskämpande egyptier måste vara för att helt utelämnas från rampljuset. Väldigt fula måste de vara, om nu Lena, helt ensam, tar upp all plats. Fina Lena. Fina Lena som aldrig behöver stiga åt sidan och lämna plats åt glada men fula djur som dyrkar en märklig och blodtörstande gud. Fina Lena som aldrig behöver tystas bara för att de fula djuren jublar över frihetsskeppet som nu, äntligen, börjar synas i horisonten. Fina Lena som egentligen är oskyldigt död men ändå viktigare än de fula dansande djuren.

Gryende folkfest på torget nu, sägs det. Jag hör de fulas dansande steg och tänker att fängelset rivs lätt av den som är obönhörlig och har bestämhet i blick och näve. Svårare får hen  då det sen måste byggas nytt, nya hus och hem och tryggheter av det märkligt motstridiga stoff som blir över...  hem av papper och eld, kärlek och hat, soluppgång och solnedgång.

Dagens låt är därför The cinematic orchestras "To build a home".