Prisa Herren. Ett mirakel har skett: Min tankeförmåga väcktes ur sin ogudaaktiga slummer av Ola Sigurdsson, via Princeton och indirekt i sällskap av Zizek, Ricoeur, Habermas, Marx, Nietzsche, Freud med flera.

         Skamset börjar den nu svansa ut ur sitt lilla gömställe och titta sig omkring. En helt ny värld. Eller snarare en gammal värld sedd med återuppståndet  engagemang. Kampen slutar inte där dock - tankeförmågan min kan ännu  tänkas återvända till sitt ide... ty än har hen inte hunnit långt utanför slummern, och jag måste lotsa hen vidare, långt bort och in i något främmande landskap, innan hen får kalla fötter och återvänder in i den gudsförgätna blaséboningen. Ut nu tanke och prova dina vingar, för i helvete.

Stirrar tomt på några knappt smältande istappar. Försöker hitta solfläckar att gå i, för det är så kallt överallt. Orkar inte dagdrömma. Dricker sju koppar kaffe och konstaterar att den enda effekten är överkonsumption av toalettpapper. Bjuds på hembakt bröd och glömmer bort vad Ulf Ekman heter. Lyssnar på hundens benknaprande. Är allmänt meningslös. Idag igen.

Jag skulle ju skärpa mig. Vad gick snett?

I vilket fall som helst kan jag konstatera att "programmet presenteras av" var bättre förr. Då hade de tid och vett att säga "programmet presenteras av" innan programmet och "programmet presenterades av" efter programmet. Nu säger de "programmet presenteras av" före och efter.

Skamligt.

Nu har jag fördrivit ytterligare en minut. Seger.