Det ser ut som om något eller någon med långa klor skrapat i marken jämte min insnöade cykel. Kanske kommer monster eller drömvarelser och lånar den om nätterna, kanske cyklar de runt på stan och skrämmer sovande barn. Fast varje morgon när jag tittar ut står den förstås där igen.

      De lämnar nog tillbaks den igen, varje gryning.

      Och varför inte?

Vissa lagar och regler och bestämmelser verkar ju bli absoluta där, för de som är nästan vakna och nästan sovande, för de drömvakna. Jag tänker att det är så tack vare drömmarens blå ögon. De där ögonen som inte blinkar eller ryggar undan eller frågar. För de blåa ögonen är allt sant. Även om jorden svämmas över och katastrofen stundar måste tvättiden passas. Även om mamma ligger på sin absoluta dödsbädd måste svenskaprovet skrivas. Även om mormor ser ut som en varg så är hon mormor, och är hon inte det så är det ändå helt okej.

En gång drömde jag och övertygades om att min kudde var nedsmutsad. I vakenheten hade jag inte orkat mer än att slänga bort den någonstans, snabbt och sedan somna om. Men inte så när jag bar drömmarens blått  pigga ögon. I halvvakenheten plockade jag istället troget och ordentligt upp kudden och gick med den hela vägen till tvättkorgen. På morgonen undrade jag vart den hade tagit vägen och mindes då vagt smutsen och nattpromenaden till badrummet. Där låg den också, prydligt, i korgen. 

      Så varför skulle inte monstren eller drömvarelserna, eller vilka det nu är som bär de långa klorna, vara ordentliga och lämna tillbaks min cykel varje gryning? De måste inte, men de kan, och varför inte?  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hade en psyko-dagbok när hela svarta havet rasade in. Det var natt hela tiden då, jag kunde bara skriva på papper under spisen. Det fortsätter egentligen hela tiden att rasa. Svarta vågor svarta vågor. Jag förstår att Noa byggde en båt. Vissa ork...

Vad du måste göra är att ta dig in i det där blodtörstiga och märkliga området igen, så att stenarna ramlar. Det är för jävla prydligt alltsammans och alla vet att personer med hudfärgat läppstift dör av apati och av lögn. Latheten och skräcken hålle...

Det byts och avbryts och vinden som efter 7 veckors ombytligt virvlande just bestämts gör åter igen en u-sväng. Naive idiot; rörelsen går inte att kartlägga. Den glättiga sommaren gassar och man känner alla de där åren i nacken, hur man gått i knastr...

Allt rinner ut och bärgar mig i söt oreda. Jag är förutseende nu till sist och har skapat labila dammar som vägrar annat än att brista. Landet torkar ju. Och hyperventilera gärna, ju hetsigare desto bättre och all andning ger faktiskt luft. Gifflar, ...

Sönderdelaren söker upp mig och söker sönder min minsta por. En mer följsam gräsätare av något slag finns någonstans i min högra lunga, men den är nedspydd av adelsmännens frågvishet och helt enkelt förbannat äcklig vid det här laget. Vid det här lag...