Jag tog mitt förnuft till fånga igår, och såg så till att släppa det, bli människa en stund. Att vara människa är alltså att släppa förnuftet för att istället vara något annat? Ja, kanske. Vakenhet versus drömmighet, förnuft versus irrationalitet, ensamhet versus socialitet - kanske måste vi i vårt idag överrationaliserade samhälle släppa förnuftet och självreflekterandet för att känna oss som människor: trots att det så länge tänkts att det är just förnuftet och självreflekterandet som gör oss till människor...

Resultatet blev hur som haver att jag för tillfället, såhär dagen efter allt för stora mängder vin, befinner mig i en upplevelse av verkligheten - på riktigt, rent fysiskt, känner jag hur jorden snurrar, som den ju verkligen gör.

Kvällens absoluta höjdpunkt var den under diffusa omständigheter och anledningar formulerade ramsan: Kan Kant kvant? Den kom till i en diskussion om lycka, meta, vuxenhet och både-och-vara/varken-eller-vara, där jag av någon anledning på ett mycket pedagogiskt vis skulle övertyga min vän om att saker kan vara både-och-varken-eller, och så utbrast "kvant kvant kvant". På något underligt vänster, i anslutning till frågan om vuxenhet eller myndighet, kom så Kant in i bilden. Kant kan meta, vad än nu meta är - om nu meta både är en självreflexivitet och ett bortanför-sig-själv-tänkande, eller bara det senare. Men kan Kant kvant? Ja. Givetvis kan Kant kvant. Eller på engelska: cunt cunt cunt. 

Ovan:  Emmanuel Kant och Schrödingers levande döda kvant-katt

Nu skall jag umgås med världen som snurrar och en viss Hobsbawms Imperiernas Tidsålder. Femhundra sidor. Sedan skall jag komma på, vilka effekterna av kolonialismen och imperialismen verkligen var. Redan här kan det ju konstateras att Västerlandet så att säga föddes eller blev i alla dessa våldsamma möten med andra. Spegla sig och projicera det onda i det egna på den andre, göra sig rik på både identitet och varor komna från länderna och människorna där långt borta, göra dem till goda eller onda djur, ta på sig det ärorika men svåra uppdraget att göra dem lika mänskliga som oss, ta dem som socker-slavar och servitörer,  nedmontera det mesta av deras egna saker och så lämna dem helt tomhänta efter avfärd eller "befrielse", och så vidare.

Utan utsugandet inget Europa: en blodig födelsedag.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hade en psyko-dagbok när hela svarta havet rasade in. Det var natt hela tiden då, jag kunde bara skriva på papper under spisen. Det fortsätter egentligen hela tiden att rasa. Svarta vågor svarta vågor. Jag förstår att Noa byggde en båt. Vissa ork...

Vad du måste göra är att ta dig in i det där blodtörstiga och märkliga området igen, så att stenarna ramlar. Det är för jävla prydligt alltsammans och alla vet att personer med hudfärgat läppstift dör av apati och av lögn. Latheten och skräcken hålle...

Det byts och avbryts och vinden som efter 7 veckors ombytligt virvlande just bestämts gör åter igen en u-sväng. Naive idiot; rörelsen går inte att kartlägga. Den glättiga sommaren gassar och man känner alla de där åren i nacken, hur man gått i knastr...

Allt rinner ut och bärgar mig i söt oreda. Jag är förutseende nu till sist och har skapat labila dammar som vägrar annat än att brista. Landet torkar ju. Och hyperventilera gärna, ju hetsigare desto bättre och all andning ger faktiskt luft. Gifflar, ...

Sönderdelaren söker upp mig och söker sönder min minsta por. En mer följsam gräsätare av något slag finns någonstans i min högra lunga, men den är nedspydd av adelsmännens frågvishet och helt enkelt förbannat äcklig vid det här laget. Vid det här lag...