Det positiva med osthyvlar är att även om det skulle hända att de inte går att hyvla ost med, så kan de i så fall ändå användas som stekspadar. Det är den enda lärdom jag gjort idag. Hur en osthyveltillverkare lyckas med bedriften att skapa en osthyvel som inte kan hyvla ost, det däremot är något jag ännu inte kunnat klura ut.

Jag har tänkt på en sak också, faktiskt. Igår kväll kom jag av någon anledning att tänka på att jag i 15årsåldern skrev en skräcknovell på temat "fantasier blir verkliga". Verkliga som i bortom alla förnekelsemöjligheter, och med... mindre behagliga konsekvenser. Knappast är det väl något unikt tema, men jag vill minnas att jag återkom till det, många gånger, och jag undrar: betyder det något? Var det en föraning? En profetia?  För det händer, i mitt liv idag,  att fantasier blir självuppfyllande, verkliga: endast eftersom de kan, och eftersom jag önskar att de inte kunde men samtidigt vet att de kan. De lämnar den lätt bortskämtade och ofarliga overklighetens sfär och kliver in över verkligehetens tröskel, ger faktiska konsekvekser, reser sig framför mig, som påtagligheter, som levande hinder. Kanske var jag profetisk: kanske blev jag en självuppfyllande profetia?

        Fantasi alltså. Fantasin har ett härligt, romantiskt skimmer kring sig, inte sant? Sagolikt utopi-skapande: en kraft som för vår värld framåt,  en kraft som föder hybridvarelser, en kraft som låter oss träda ut och in i något nytt, eller delvis nytt, åtminstone. Ordet ylar; möjlighet, nyhet, nyskapande, nyfödsel, överskridande. Men är det ändå inte Fantasins Träd ett träd på gott och ont, så att säga? Äh. Vad vet jag. Kanske är det bara jag som ibland kan märka hur fantasin-som-blir-verklig stänger och fängslar och blockerar istället för att öppna? Kanske är det bara jag som råkat äta fel frukt från det där trädet - för det var väl den blålila man fick lov till? Kanske är det bara jag som ibland märker och känner och erfar hur botemedlet samtidigt är, eller kan bli, ett gift? 

Kanske är det dags för kaffe. Ja för fan, let's do it.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hade en psyko-dagbok när hela svarta havet rasade in. Det var natt hela tiden då, jag kunde bara skriva på papper under spisen. Det fortsätter egentligen hela tiden att rasa. Svarta vågor svarta vågor. Jag förstår att Noa byggde en båt. Vissa ork...

Vad du måste göra är att ta dig in i det där blodtörstiga och märkliga området igen, så att stenarna ramlar. Det är för jävla prydligt alltsammans och alla vet att personer med hudfärgat läppstift dör av apati och av lögn. Latheten och skräcken hålle...

Det byts och avbryts och vinden som efter 7 veckors ombytligt virvlande just bestämts gör åter igen en u-sväng. Naive idiot; rörelsen går inte att kartlägga. Den glättiga sommaren gassar och man känner alla de där åren i nacken, hur man gått i knastr...

Allt rinner ut och bärgar mig i söt oreda. Jag är förutseende nu till sist och har skapat labila dammar som vägrar annat än att brista. Landet torkar ju. Och hyperventilera gärna, ju hetsigare desto bättre och all andning ger faktiskt luft. Gifflar, ...

Sönderdelaren söker upp mig och söker sönder min minsta por. En mer följsam gräsätare av något slag finns någonstans i min högra lunga, men den är nedspydd av adelsmännens frågvishet och helt enkelt förbannat äcklig vid det här laget. Vid det här lag...