Vaknar och upptäcker med suck och stön att El-Otto inte skämtade då de lappavis hävdade att de skulle bryta strömmen idag. Svart och död spis, inget kaffe. Försöker av gammal vana tända lampor ändå. Lika naturligt och automatiskt som hjärtslag.

     Klappar på hund och tar lång sångpromenad, med tystnad endast inför främlingar. Att sjunga för dem är att klä av sig naken, det vet vi ,även om vi även vet att det är lite dumt och lite konstigt.

      Drömmer om hundar och framtida syskonbarn som föds med långt gyllenbrunt hår. Skriver ner natten och minns mer med pennan till hjälp: en älskat oälskad var med och flyttade på stolar, barndomskamrater blev utskällda, jag letade efter kroppar på landet på natten i smyg. Leta kroppar på landet i smyg. Vad vill jag säga mig med det?

      Lyssnar på radio hos en annan och tycker det är fint, radioprat är fint, det är en fin värld det där: ena foten i barndomen andra foten Här. Jag skall köpa en radio.

      Tänker på spår i hjärnan, att det finns så mycket som tyder på att tanken dels är fysisk: oförmågan att självvalt och fritt glömma och ändra på sätt att tänka, exempelvis. Men ibland verkar det hända, sägs det. Folk som mår dåligt och lever dåligt och som någonstans inser att det inte går att leva så, de kan radera spår och minnen för att börja om med ett nästan blankt blad. Men då är det ju en fråga om liv och död. Det är inte alltid det är det, en fråga om liv eller död. För det mesta är det bara fråga om liv.

 Tio minuters betänketid.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hade en psyko-dagbok när hela svarta havet rasade in. Det var natt hela tiden då, jag kunde bara skriva på papper under spisen. Det fortsätter egentligen hela tiden att rasa. Svarta vågor svarta vågor. Jag förstår att Noa byggde en båt. Vissa ork...

Vad du måste göra är att ta dig in i det där blodtörstiga och märkliga området igen, så att stenarna ramlar. Det är för jävla prydligt alltsammans och alla vet att personer med hudfärgat läppstift dör av apati och av lögn. Latheten och skräcken hålle...

Det byts och avbryts och vinden som efter 7 veckors ombytligt virvlande just bestämts gör åter igen en u-sväng. Naive idiot; rörelsen går inte att kartlägga. Den glättiga sommaren gassar och man känner alla de där åren i nacken, hur man gått i knastr...

Allt rinner ut och bärgar mig i söt oreda. Jag är förutseende nu till sist och har skapat labila dammar som vägrar annat än att brista. Landet torkar ju. Och hyperventilera gärna, ju hetsigare desto bättre och all andning ger faktiskt luft. Gifflar, ...

Sönderdelaren söker upp mig och söker sönder min minsta por. En mer följsam gräsätare av något slag finns någonstans i min högra lunga, men den är nedspydd av adelsmännens frågvishet och helt enkelt förbannat äcklig vid det här laget. Vid det här lag...