Det är lätt att förstå varför man inte minns vissa saker, varför vissa saker göms undan, varför vissa händelser eller epoker tystas eller kodifieras, görs märkliga,  görs svåra att snabbt greppa eller minnas i helhet. Det vet och förstår man om eller när man helt oförberett minns saker som tycks ha varit förträngda, om eller när dolda men levande minnen kommer tillbaka i hastigt stark attack. (Det hände mig en gång nyligen: jag kom ihåg och i kontakt med ett annat jag, absolut främmande, som verkar veta något som jag inte vet, något som jag ännu inte har tillgång till...)

Att inte minnas, det är enkelt, det är logiskt. Det är att överleva, att försöka göra rent hus. Att gömma och glömma som vit lögn, vit hemlighet. En till synes nödvändig hermeticism.

Varför vi minns vissa till synes obetydliga saker däremot, det är underligt, det är ett sant mysterium, en gåta.