Underbar vårdag som dessvärre dränks i sömnbrist. Ändå var det underbart att se hunden plaska genom en stor ren vårpöl och dricka vatten ur vårbäcken. Det var väldigt nära att jag kopierade hans val och njutning. Jag är ju också däggdjur.

        Vi gick genom den lilla byn av små, små hus som jag råkade hitta ute i skogen  häromdagen. Och jag frågar: hur många liknande platser och möjliga upptäckter kan det finnas? hur många hittar man? hur många går man förbi tusentals gånger utan att se? hur många blir aldrig någonsin sedda? Så många små konstiga stigar i skogarna, man ser dem och passerar dem, tänker att den säkert ändå bara leder till en återvändsgränd, kastar ett öga upp men kommer inte närmre än så. Alla leder inte till så byar av små hus såklart. Men vissa gör det, och ibland hittar man dem.