Skriver jag bättre när jag inte sovit?

Är det så så tror jag det hänger på en slags skärpt verklighetskänsla uppblandad med en suddighet i hjärnan. Är det så så tror jag man uppnår samma effekt mer långtdragen hunger. Är det så så skulle konsekvenserna kunna bli märkligt destruktivkonstruktiva: jag skulle kunna lockas till att inte sova för att istället kunna skriva, men i det skulle jag bara överleva en stund.

Jag tror att det kan vara så. Allting beter sig konstigt i de väldigt pressade situationerna: som om kroppen och hjärnan tänker "oj, nu är vi inte på topp, kommer det en björn nu är vi döda - så låtom oss vara på helspänn, låtom oss uppfatta allt med sylvassa öron och spänd nos, låtom oss fly snabbt snabbt snabbt av det minsta av prassel i buskarna...". Därför ser och upplever och gör man allt så tillspetsat, i de där tillstånden, tror jag. Kanske gäller det även för skrivande. För läsande, däremot, råder andra regler. Nedsjunken i böcker är den utmattade ett lätt byte för björnar och andra rovdjur. Djuret i en säger nej till det där, det är en farlig aktivitet i det tillståndet.

Men, om man ändå lyckas sjunka ner i bokvärlden, när man är i det där utmattade och tillspetsade tillståndet, då sjunker man djupt och snabbt och livligt.