Jag fascineras över detta hur TVkanalerna överöses av  matlagnings- och inredningsprogram i alla tänkbara former. Varför? Maten, ja kanske är den ämnad att fylla något stort tomrum som karriär och (post)modernitet och annat inte rår på,  kanske är det så. Kanske är vårt djupdykande i grytor och kakor och sallader symptom på en stor saknad av något slag. Men det är inredningsprogrammen som fascinerar allra mest.

         Särskilt det senaste påfundet, där Soffi Propp (som hon alltid kommer att heta för mig...) åker runt till familjer i mental nöd för att hjälpa dem - hjälpa dem med huset! Det handlar om allt från rullstolsbundna fäder till änkor och fysiskt sjuka barn. Sofias Änglar heter programmet visst, minns jag nu. Dessvärre är programmet så pass monotont att jag ännu inte orkat stirra mig igenom ett avsnitt i sin helhet - men, jag har ändå fastnat för denna bakomliggande idé att om hemmet/huset bara görs fint och rent och helt så kommer det mesta att ordna sig. De lagar dragiga vindar, installerar rullstolshissar, bygger nya lekstugor. En slags symbolisk rening av  hemmet. En fysisk exorcism. Ja, egentligen är det kanske tal om en oerhört omfattande reningsritual i materialismens namn.

Jag kommer osökt att tänka på Anna O. - en av Freuds  (och Josef Breuers) patienter. De episoder då Anna kunde ge uttryck för sina fantasier, lätta på trycket, talade hon nämligen om som att "rensa skorsstenen". Hon mådde alltid mycket bättre efteråt. Kanske mår även Soffi Propps patienter bättre efter att ha fått brädorna på verandan bytta? Förmodligen blir de faktiskt mindre sorgsna och besvärade, för en stund. En stund som varar fram till dess att de upptäcker något annat, något nytt husbesvär, något nytt hussymptom - att färgen flagnar, att några kakelplattor i badrummet börjar lossna, att en kökslucka inte går att stänga ordentligt...

Ytbehandling fungerar aldrig i längden. Det är åtminstone vad jag alltid fått höra.

 

Schniff

7 mars 2011 19:27

Mycket bra! Jag vill minnas mig om att Strindberg har sagt något i stil med att inget säger så mycket om ens eget inre som utseendet på ens eget hem (jag har för mig att det mer var i termer av ordningen i ens arbetsrum). Men poängen kvarstår: vi kanske måste ha oss en illusion om att kunna bringa ordning i åtminstone något i våra liv, när våra liv (och speciellt världen) i övrigt just är kaos.

http://pyrrhonism.wordpress.com

Espe

7 mars 2011 19:50

Tack! Och jo, man vet ju själv hur många gånger man flytt ut till disken då man känt sig splittrad eller maktlös. Välstädat på utsidan - väldigt smutsigt på insidan.... :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hade en psyko-dagbok när hela svarta havet rasade in. Det var natt hela tiden då, jag kunde bara skriva på papper under spisen. Det fortsätter egentligen hela tiden att rasa. Svarta vågor svarta vågor. Jag förstår att Noa byggde en båt. Vissa ork...

Vad du måste göra är att ta dig in i det där blodtörstiga och märkliga området igen, så att stenarna ramlar. Det är för jävla prydligt alltsammans och alla vet att personer med hudfärgat läppstift dör av apati och av lögn. Latheten och skräcken hålle...

Det byts och avbryts och vinden som efter 7 veckors ombytligt virvlande just bestämts gör åter igen en u-sväng. Naive idiot; rörelsen går inte att kartlägga. Den glättiga sommaren gassar och man känner alla de där åren i nacken, hur man gått i knastr...

Allt rinner ut och bärgar mig i söt oreda. Jag är förutseende nu till sist och har skapat labila dammar som vägrar annat än att brista. Landet torkar ju. Och hyperventilera gärna, ju hetsigare desto bättre och all andning ger faktiskt luft. Gifflar, ...

Sönderdelaren söker upp mig och söker sönder min minsta por. En mer följsam gräsätare av något slag finns någonstans i min högra lunga, men den är nedspydd av adelsmännens frågvishet och helt enkelt förbannat äcklig vid det här laget. Vid det här lag...