Otrevliga drömmar av onämnbart slag, klassiskt tabutema - men utan drömmens  vanliga accepterande naivitet: jag minns att jag i drömmen försökte övertyga mig själv om att detta måste vara en dröm, snälla säg att detta är en dröm. Till tabusaken forsade också  enorma mängder vatten, en över allt utbredd flodvåg som folk verkade märkligt villiga att anpassa sig efter, villiga att navigera runt på olika vis. Morgonen gick så åt tvugna men samtidigt ytterst nyfikna funderingar kring vad vad detta drömda vatten och dessa drömda tabun kunde tänkas betyda...   

       Mer tid borde ha lagts på Schleirmacher, inför lektion senare under dagen, men vatten och tabu lockade av någon underlig anledning mer än den gamle tyske romantikern. Vattnet forsade dock åter en gång in, under lektionen. Kort nämndes nämligen det svåra i översättandet av ordet och metaforen hav i gamla testamentet. Vattnet och havet, det böljande blå, som för oss idag är sådär ljuvligt lugnande med sitt guppande och sina rytmiska ljud, sin oändlighet och sin stillhet - samma hav var för de gamle något mycket  skrämmande, en kaosmakt, en förintare, en allt-slukande organism som i sitt djup kunde tänkas dölja alla tänkbara vedervärdigheter och odjur.

      När blev havet lugnt och fridfullt? När försvann idén om denna blåa organism som hållare av ohyggliga hemligheter, vilda och aldrig skådade väsen, odjur? När slutade dess storhet och djup och vidd att skrämma, för att istället börja lugna och fascinera?

 Illustration (ca. 1100 f.vt.) av hur havsordjuret Tiamat dödas av Marduk.  Från det mesopotamska skapelseposet Enuma Elish, som kan läsas här.

 

Leviathan

16 mars 2011 10:30

Vi slutade rädas naturen samtidigt som vi övergav vår respekt för henne... alltså i samband med Sommarolympiaden 1896.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hade en psyko-dagbok när hela svarta havet rasade in. Det var natt hela tiden då, jag kunde bara skriva på papper under spisen. Det fortsätter egentligen hela tiden att rasa. Svarta vågor svarta vågor. Jag förstår att Noa byggde en båt. Vissa ork...

Vad du måste göra är att ta dig in i det där blodtörstiga och märkliga området igen, så att stenarna ramlar. Det är för jävla prydligt alltsammans och alla vet att personer med hudfärgat läppstift dör av apati och av lögn. Latheten och skräcken hålle...

Det byts och avbryts och vinden som efter 7 veckors ombytligt virvlande just bestämts gör åter igen en u-sväng. Naive idiot; rörelsen går inte att kartlägga. Den glättiga sommaren gassar och man känner alla de där åren i nacken, hur man gått i knastr...

Allt rinner ut och bärgar mig i söt oreda. Jag är förutseende nu till sist och har skapat labila dammar som vägrar annat än att brista. Landet torkar ju. Och hyperventilera gärna, ju hetsigare desto bättre och all andning ger faktiskt luft. Gifflar, ...

Sönderdelaren söker upp mig och söker sönder min minsta por. En mer följsam gräsätare av något slag finns någonstans i min högra lunga, men den är nedspydd av adelsmännens frågvishet och helt enkelt förbannat äcklig vid det här laget. Vid det här lag...