Min hjärna ville inte sluta planera kommande Derridaseminarium igår kväll. Surr surr surr. Så många trådar och broar och gränser och raviner.

        Börja med sörjandet och ändligheten, med behandlingen av andra, döda eller levande? Börja med behovet av gästvänlighet, med humanioras suktande efter framsläppande av utmanande annanheter? Börja med dogmatismhotet, det kalla och frysande, det paralyserande? Börja med hur världen skälver på gränsen mellan kanske och kanske inte, hur den enda riktiga förlåtelsen är den omöjliga förlåtelsen, hur det enda riktiga valet är det omöjliga valet? Börja med biografiska saker, med   Sergei Pankejev, med Ryssland och godset och systern, med Abraham och Torok, med urscenen: de stillasittande och hungriga vargarna i valnötsträdet? Börja med Freud och detta att herren inte är herre i sitt eget hus? Börja med det ideala nästanmötet, med  det hälsosamma i att aldrig nå fram, med närheten mellan vargen och barnet, med miraklet i nästan-ätandet?

       Eller kanske skall man börja i det hemskaste: i kryptan, trots att man inte riktigt kan komma in i den, trots att den förmodligen är tom när man väl kommer in, eftersom det är effekterna som är problemet, inte ursprunget?

Sergei Pankejev (även känd som Freudpatienten Vargmannen)  med fru. (1910)

Ja. Hjärnan har fått många sötsaker att smutta på nu. Hunden får ta med mig ner på marken, till dofterna av lågt liggande droppar och jord.

 

Rurik

25 mars 2011 16:02

Analytikern har talat!
Det i slutet lät intressant.
Effekt mäts ju i Watt.
Hur mäter man "ursprung"?
Kan det vara så att "urkraften" mäts i Watt?
;)

Espe

25 mars 2011 16:50

Hah, det finns säkerligen någon neurolog någonstans som försökt finna en mått för traumans urkraft, men henom är jag inte särskilt intresserad av. Kanske mäts traumats urkraft i hur långa vargarnas svansar är? Ganska långa, om man får tro Sergei. :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hade en psyko-dagbok när hela svarta havet rasade in. Det var natt hela tiden då, jag kunde bara skriva på papper under spisen. Det fortsätter egentligen hela tiden att rasa. Svarta vågor svarta vågor. Jag förstår att Noa byggde en båt. Vissa ork...

Vad du måste göra är att ta dig in i det där blodtörstiga och märkliga området igen, så att stenarna ramlar. Det är för jävla prydligt alltsammans och alla vet att personer med hudfärgat läppstift dör av apati och av lögn. Latheten och skräcken hålle...

Det byts och avbryts och vinden som efter 7 veckors ombytligt virvlande just bestämts gör åter igen en u-sväng. Naive idiot; rörelsen går inte att kartlägga. Den glättiga sommaren gassar och man känner alla de där åren i nacken, hur man gått i knastr...

Allt rinner ut och bärgar mig i söt oreda. Jag är förutseende nu till sist och har skapat labila dammar som vägrar annat än att brista. Landet torkar ju. Och hyperventilera gärna, ju hetsigare desto bättre och all andning ger faktiskt luft. Gifflar, ...

Sönderdelaren söker upp mig och söker sönder min minsta por. En mer följsam gräsätare av något slag finns någonstans i min högra lunga, men den är nedspydd av adelsmännens frågvishet och helt enkelt förbannat äcklig vid det här laget. Vid det här lag...