Vissa fredag- och lördag-kvällar förvandlas jag som genom en magi till  gammal tant. Det händer var gång jag skulle kunna gå men inte kommer någon vart, utan istället fastnar i valets och kvalets oändliga domän, där dåliga program sänds, det ena efter det andra, på teveapparaten. Hjärnan min blev så trött av det där gnatandet - skall jag, nej, jo, nej, jo... kanske, men, nej, eller? - att den inte orkade med mycket annat då. Idag är den fortfarande trött, och lite irriterad, som om den blev söndertrasad av springandet mellan kanske och kanske inte. Den gamla tantens illaluktande kött finns fortfarande kvar under mitt skinn, antar jag. Jag måste vända på kakan innan förruttnelsen nått för långt och blivit ostoppbar.

En övermäktig dos av coolness, som bilden nedan bjuder, kan nog allt hjälpa:

Och förlåt mig Ryan Lobo för att jag tar bilden från din fina samling utan att fråga först.

En låg handling utförd av en gammal simpel tant. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hade en psyko-dagbok när hela svarta havet rasade in. Det var natt hela tiden då, jag kunde bara skriva på papper under spisen. Det fortsätter egentligen hela tiden att rasa. Svarta vågor svarta vågor. Jag förstår att Noa byggde en båt. Vissa ork...

Vad du måste göra är att ta dig in i det där blodtörstiga och märkliga området igen, så att stenarna ramlar. Det är för jävla prydligt alltsammans och alla vet att personer med hudfärgat läppstift dör av apati och av lögn. Latheten och skräcken hålle...

Det byts och avbryts och vinden som efter 7 veckors ombytligt virvlande just bestämts gör åter igen en u-sväng. Naive idiot; rörelsen går inte att kartlägga. Den glättiga sommaren gassar och man känner alla de där åren i nacken, hur man gått i knastr...

Allt rinner ut och bärgar mig i söt oreda. Jag är förutseende nu till sist och har skapat labila dammar som vägrar annat än att brista. Landet torkar ju. Och hyperventilera gärna, ju hetsigare desto bättre och all andning ger faktiskt luft. Gifflar, ...

Sönderdelaren söker upp mig och söker sönder min minsta por. En mer följsam gräsätare av något slag finns någonstans i min högra lunga, men den är nedspydd av adelsmännens frågvishet och helt enkelt förbannat äcklig vid det här laget. Vid det här lag...