Trots att jag inom fyra veckor skall ha läst tjugo böcker om kolonialism och skrivit en essä om något som har med kritik att göra, för att sedan, den femte veckan skriva en essä om kolonialism, någonstans därimellan hålla ett seminarium, och så slutligen skriva ytterligen en essä om kolonialism, så är jag märkligt lugn. Så lugn att jag tar en extra lång promenad med djuret i skogen. Så lugn att jag stannar till och ser att myrorna är ute och tänker att "det är alltså officiellt vår nu?". Så lugn att jag stannar och pratar med en kvinna som håller på att plantera den av myrorna kungjorda vårens blommor på gården. 

      Så lugn att jag knappt ens inser att jag inom en vecka  kommer att ångra så in i helvete  att jag nu säger "välkommen in" till denna ordentligt obefogade fridsamhet. Något säger mig att lugnet jag med sådan naivitet släppt in egentligen är en förklädd storm som väntar på att växa stort för att sedan, som en liten överraskning, börja blåsa upp till tung vindfest.  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hade en psyko-dagbok när hela svarta havet rasade in. Det var natt hela tiden då, jag kunde bara skriva på papper under spisen. Det fortsätter egentligen hela tiden att rasa. Svarta vågor svarta vågor. Jag förstår att Noa byggde en båt. Vissa ork...

Vad du måste göra är att ta dig in i det där blodtörstiga och märkliga området igen, så att stenarna ramlar. Det är för jävla prydligt alltsammans och alla vet att personer med hudfärgat läppstift dör av apati och av lögn. Latheten och skräcken hålle...

Det byts och avbryts och vinden som efter 7 veckors ombytligt virvlande just bestämts gör åter igen en u-sväng. Naive idiot; rörelsen går inte att kartlägga. Den glättiga sommaren gassar och man känner alla de där åren i nacken, hur man gått i knastr...

Allt rinner ut och bärgar mig i söt oreda. Jag är förutseende nu till sist och har skapat labila dammar som vägrar annat än att brista. Landet torkar ju. Och hyperventilera gärna, ju hetsigare desto bättre och all andning ger faktiskt luft. Gifflar, ...

Sönderdelaren söker upp mig och söker sönder min minsta por. En mer följsam gräsätare av något slag finns någonstans i min högra lunga, men den är nedspydd av adelsmännens frågvishet och helt enkelt förbannat äcklig vid det här laget. Vid det här lag...